Drömde i natt..

Drömde i natt att en AIK-polare inte var besviken för att Bajen fick poängavdrag:
"Ja, det var ju bara skönt så att vi kunde vinna guldet och vem minns poängavdraget när man kollar statistiken om några år" Jag blev förbannad för som motståndarsupporter ska man ju tycka att poängavdraget smolkar serien en smula. I drömmen fortsatte vi vidare i min gamla skola i Hässelby och hamnade i syslöjdssalen - vet inte varför? Kanske för att jag sydde en blå-vit-flagga (tillsammans med Christian) när jag var tio år och vi var bjudna till vår första allsvenska fotbollsmatch någonsin via fotbollslaget Hässelby SK. Vi skulle sitta på Råsundas södra läktare tillsammans med ett antal tusen andra 10-åringar, och så tränarna förstås. Vi försökte peppa IFK med våra ljusa röster och munnarna fulla av lökchips, men ramsorna bara flög ut över Solnas blå himmel. Råsunda hade inte tak på den tiden. Vi var chipssmuliga i ansiktet och matchen slutade 0-0 inför 9162 åskådare. Vi sket i resultatet. Vi var ju tillsammans, det var det som var det viktiga. Jag var glad, så glad som man är bara när man är barn. Minns du den dagen Christian? Året var 1984 och att introduceras till fotbollsvärlden på 80-talet var inte lätt, det var bara några tappra som verkligen var intresserade i skolan och tifo hade man aldrig hört talas om - kanske var det lika bra det?
Konstigt när man drömmer - jag hann till och med tänka att det var klurigt av min AIK-kompis att säga att i historieböckerna syns inte poängavdraget - fast jag kände på mig att jag drömde i drömmen. Var det jag som var klurig då?
Hur fotbollsskadad är man inte när man då och då drömmer om "så ytliga" ting (som pappa brukar säga) som fotboll. Vad säger doktor Freud?