En dag med Dagerman

Pan Nordstedt 1991

MITT LIV
Som pappaledig får man då och då lite tid över. Fast det ska gudarna veta – det är inte ofta. Hur som helst i dag dök jag ned i bokhyllan och hittade flickvännens ex av Stig Dagermans samlade dikter och noveller. En mörk samling bokstäver som svärtade ned min själ mer än en färsk DN (ja Dagerman har verkligen influerat min poetiska sida). Jag bläddrade och fann ett guldkorn som jag ej tidigare noterat. ”Två i Klara” är en inblick i livet på en tidning i de legendariska Klarakvarteren på 50-talet. Det var på den tiden när det fortfarande låg ett romantiskt skimmer över yrket. Men visst kan man känna igen känslan av att komma hem sent på natten, hela världen sover. Det är stunden innan man själv ska krypa ned mellan lakanen. Stunden då man njuter av ett gott hantverk.

”Ett vattenfall av papper försvinner i pressens turbiner, och i dagens första skälvande minut står tre unga män vid korsbandsdisken och njuter sitt verk, och det är ganska gott. ’Fredsduva nödlandar i Laos’ – vilken rubrik! ’Hennes spel flyter som varm honung’– från vilka änglar fick, recensenten, så sköna ord? ’AIK:s anfall hoppade som laxar förgäves i Djurgårds-forsen” – inte illa av en enkel bollpoet. Som en djup suck av lättnad stiger pressdånet upp över Klara. De kliver ut i den ljusnande gränden och det är snart sommar och morgon och redan glöder teglet på Klara Kyrka. Och framför dem ligger en lång tom gryningsgata och en lång tom bro och en gammal tom stad och en hög tom backe. Och sen är de snart hemma i ett kök med matvrå och ett fyrkantigtbord och på bordet en pilsner, en smörgås och en uppslagen tidning och inte långt borta är ett mörkt rum med en djup säng. Man har gjort sitt. Nu får världen göra resten. Man dricker ur. Man sväljer ner. Man knäpper opp i halsen. Det är bra skönt att leva. Det är det faktiskt.”

Utdrag ur: ”Två i Klara” Stig Dagerman (1953)